Jobbet gick bra. Kom hem vid halv nio och då mötte min favorit-islänning mej vid dörren. Vi gick bara upp och hämtade grabbarna och sen drog vi ut på en långpromis. Skööönt. Och skönt som fan att få prata av sej med nån man tycker så mkt om. Det betyder så mkt när man vet att folk verkligen bryr sej. Tack stump!

Nu har hon gått hem igen och jag tänkte för en stund att jag slulle chocka kroppen och gå och lägg mej tidigt. Sen tittade jag på klockan och såg att den visst redan var tolv, så så värst tidigt blir det inte. Tidigare än resten av veckan men.. :)

Konstigt att man kan må bra när man omger sej med underbara vänner, men sen behövs det bara en liten liten grej så åker humöret ner i fötterna igen och hjärtat gör ONT :( Vill inte mer. Är så glad att jag har mina grabbar som får upp mej varje dag och som får mej att le och känna mej älskad. Vad skulle jag göra utan dom? Kärlek!