Mina systrar betyder så sjukt mkt för mej. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Hur skulle jag överleva om inte mina systrar fanns? Omöjligt. Att växa upp med en syster (i mitt fall tre, förstå hur lyckligt lottad jag är!) är antagligen det bästa man kan vara med om. Att ha någon att dela allt med är helt ovärderligt och att ha någon som förstår utan att man ens behöver berätta saker och ting är helt fantastiskt. Visst har vi haft våra bråk och slagsmål, men vad vore kärlek utan lite tjafs? Alla plan är dock inte fyllda med rosa, fluffiga moln längre. Jag har gjort näst intill allt i min makt för att behålla samma kontakt med en fjärdedel, men det verkar omöjligt. Okej, jag bor 30 mil från dom andra, men hur kan jag lyckas hålla två av systrarna lika nära som förut, men inte den tredje? Jag vet inte hur många gånger hon har sagt att hon ska komma hit och resorna har nästan varit beställda och klara när hon har dragit sej ur. Inte bara en gång. Mitt systerhjärta värker varje gång jag får det där SMSet "Det går inte den här gången.. heller" Det är tre år sen hon var här sist. Jag har varit i Linköping otaliga gånger, men hon har aldrig lyckats befinna sej på samma plats. Min bägare rann över nu i helgen, på Mios dop. Hon kom inte ens. Trots att hon visste att jag var där (vilket är en självklarhet) och trots att hon knappt träffat Mio sen hon föddes. Jag orkar inte tjata och anstränga mej mer. När den andra delen tycker att det är viktigare att sova än att träffa sina systrar går luften ur mej. Jag är inte arg, bara så jävla ledsen. Åtta månader har det gått sen jag såg henne sist. Hur många mer ska det ta?


Fantastic four, men en saknas. Som vanligt. Jag älskar er -alla tre- obeskrivligt mkt. Pusslet behöver bara sin fjärde bit tillbaka.. Och nej, gubben bakom är inte en syster, det är pappa!

Underbara helg.
Åkte till Linköping i fredags för gullungens dop. Det blev ett par stressiga dagar med tårtbak och dukning långt in på natten. Men det var lugnt värt allt slit då dopet blev perfekt. Näst intill alla som borde varit där var där och Mio var så glad hela dagen. Inte ett öga var torrt i kyrkan heller.


Stoltaste gudmorsan ever och världens sötaste unge!

..jag har ju en blogg :) Tyvärr hinns den inte med så bra för tillfället för mina dagar, kvällar och nätter består av att jobba och njuta av den sköööna sommaren med mina underbara vänner. Myskvällar, ballehäng, galna partynätter.. åhh :) Vad skulle jag göra utan er? Kärleeek.

Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid en annan sötnöt. Det där med att sova ensam är inte min cup of tea längre.. :) Och bilderna från festivalen.. dom kommer! Dom flesta har väl redan sett dom på facebook, men ändå.. Ni övriga ska oxå få bli avundssjuka :P

Har haft en helt wonderful weekend i Gävle på Getaway rock festival. Hemma nu och mår oförskämt bra med tanke på vilket tempo vi hållt :) Längtar redan galet mkt till nästa år. Ska försöka slänga upp lite bilder här sen så ni får se hur bra vi haft de. Vore det inte för mina grabbar och att vi 'sov' i tält så skulle jag kunna stanna där forever :)

Kom hem från stan för en stund sen. Linda, jag och Korven var så sugna på hamburgare så vi åkte till MAX :D Gott vare och mätta blev vi.

Nu är fasen klockan över två så jag borde sova. Tänkte ju att jag skulle sola innan jobbet imorn så jag vill ju inte sova bort hela förmiddagen.. Så sov gott!

Nu har jag äntligen flyttat. Har minst sagt haft häcken full i två dyng nu och nu stter jag ner för första gången typ. Frukosten intogs vid 21.30 tiden ikväll så tempot har verkligen varit högt. Jag hoppas att ni förstår, alla vänliga själar som ringt och messat mej under dom här dagarna varför jag inte har svarat. Jag har inte haft tid, men jag hjärtar er iaf!

Nu ska jag luta mej tillbax i soffan och kolla film. Sweeeeeeet.