Kan väl säga att jag var på världens grymmaste konsert igår. Allt jävla köande i snö-jävla-storm var såå värt de. Trodde verkligen inte att Tokio hotel kunde vara så grymt jävla bra som dom var. Visste ju att dom var typ bäst alltså, men inte såhär bäst. Jag är fortfarande alldeles salig och får rysningar utmed hela kroppen bara jag tänker tillbax på känslan från igår, eller när jag kollar på någon av många filmer som filmades. Är det okej att vara kär i ett band? Jag är det. Tom självaste Danny får nog steppa åt sidan för Tokio Hotel. Det blev ju inte direkt sämre av att jag delade upplevelsen med två av världens bästa tjejer. Vi ska tillbax nästa gång dom kommer, och jag längtar redan helt galet mkt.

En löjligt trött och glad Elin efter konserten igår.