Äntligen. Det var en jäkla resa ner vill jag lova. Tur att Mami var med för fy satan vad vi har skrattat. Hur skulle jag orkat me typ tre timmars bilkö utan henne vid min sida? Jutte, omöjligt!

Nu sover dom andra. Det borde jag med, men jag är inte det minsta trött. Kommer ju bli väckt av världens sötaste lille Mio-fisunge imorn så de gör inget. Hur lite man än har sovit så blir man ju pigg och på bra humör då :)